Min vision om att uppdatera denna bloggen en gång i veckan har gått sådär.
Det är ok.
Jag tryckte på paus gällande många saker och jobbade med... mig själv.
När självkänslan börjar tryta så börjar jag ofta överprestera. Känns igen? Det är faktiskt det lättaste att göra... bortsett ifrån att inte göra ngt alls så klart men... det genererar heller inte i ngn form av utveckling till det bättre. Varken det första eller det andra alternativet.
Men om man plötsligt börjar ifrågasätta den grundläggande värdering man har om sig själv och sitt eget värde över lag trots ett facit som säger annat... Ja då överpresterar man i hopp om att det ska kännas bättre. JA?
Självkänslan är ju själva fundamentet för trygghet och trygghet är viktigt för mig. Trygghet och klarhet rent emotionellt, annars tappar jag balansen.
Till yrket är jag ju lärare och sommaren var något jag verkligen längtade efter i våras.
Jag skulle njuta. Inte jobba alls..... Läsa, måla, åka ner till familjen ofta osv.... Just de tre sakerna blev det i princip ingenting utav. Det blev inte direkt ngt annat heller faktiskt.
Det var inte så att JAG satte mig själv på paus men min omgivning.... miljön jag befann mig i.... stämningarna och de faktiska förutsättningarna drog in mig i "underhållsarbete" av såväl min omgivning som mig själv om än det sistnämna kom i små doser.
När livet är enformigt och repetitivt så blir jag trött.
Jag tappar lusten och jag blir trött.
Vanligtvis hade jag kanske sprungit men jag stannade till när sommarlovet kom och sen började jag att GÅ.
In i mig själv först och sen sakta framåt. Väldigt mycket i mitt huvud oavsett vad annars jag gjorde. Städade, tvättade, tränade, fixade, sorterade, rensade etc etc etc. Och jag undersökte väldigt många saker.
Denna sommaren har jag även gjort några saker jag inte trodde jag kan eller vågar. Alla av helt olika karaktär... smått som stort.
Samtidigt känns det som att jag inte gjort någonting.
Men det har jag. Det har jag verkligen.
Jag befinner mig i ett skede i livet där jag vet att jag kommer att "falla på plats". Där möjligheterna öppnas så kan man placera allt där man vill ha det såväl fysiskt praktisk som själsligt och personlig utveckling. Det är inte alls långt dit och även om alla kring mig inte förvaltat den vetskapen eller tron utan snarare tvivlat och ifrågasatt.... (därav min lilla box på självkänslan)..... så har jag som sagt undersökt och DET har ingett en annan form av trygghet. Inte den jag primärt känner är prio för mig personligen men en trygghet oavsett.
Man kan inte få allt här i livet säger dem och nej.... så är det kanske. MEN man kan få allt man vill ha. Det vet jag nu. Helt själv också.
Det där är ingenting farligt. det där ordet "själv".
Dina största erövringar gör du tyst. Ensam. där! TRYGGHET.
Du behöver bara VETA och själv VET du ALLTID. Själv har du svaren och du vet vad som händer när då du är den enda drivande kraften.
Hör du? Här du hur fantastiskt KRAFTFULLT det är?
Lyssna nu.... Jag menar inte att du ska vara ensam/själv rent fysiskt. Inte alls. Detta jobbet kan du göra ibland andra... familj/man/fru/barn etc etc... Dagligen. De får bara inte vara med. Du ska inte behöva räkna med ngn annan. För du ska känna att du kan göra jobbet själv.
Du kan ta reda på saker själv.
Ditt värde, dina möjligheter, dina förutsättningar, dina val osv...
Sen sätter du värderingar, principer och förhållningssätt utefter vad du kommer fram till.
Du VET och det räcker.
TRYGGHET.
Jag fann utrymme att förlåta och jag fann vem jag är i det. Samtidigt så fann jag vem andra är i det och klarhet kom.
Med klarhet kom en massa känslor men starkast var nog frustrationen faktiskt. Över sådant du inte rår över. Sen sorg.
Jag ser SÅ fram emot så många saker samtidigt som jag i skrivandets stund är väldigt ledsen och förvirrad.
Men det viktiga är att jag är INTE ledsen och förvirrad över mig själv. Tacksam för det.
Livet är en resa och det är viktigt att ha saker att se fram emot. Men ännu viktigare är att älska där du är.... Mmmmmm låt det sjunka in.
Älska där du är. Där du är.
Bilden i detta inlägget är rå på flera sätt. Ansiktet är osminkat, håret är sönderblåst och havet var upprört den morgonen. Jag.... letade efter något. Vad som helst kändes det som just då.
Havet har alltid lugnat mig... grundat hela mitt väsen.
Vad behöver du? Gå på impuls så länge det inte skadar dig el ngn annan. Ta en paus från livet och sätt dig ute i skogen el gå vid havet. Sjunk in i musik eller ut i rörelse... eller båda. Vad lugnar dig?
Detta inlägget är rörigt, jag vet. Det är så mycket som händer just nu och mer ska det bli.
Jag tror att det kommer att bli ganska fantastiskt faktiskt oavsett.
Det viktiga jag vill säga är att vi måste sluta att låtsas. Och om man lyssnar noga så skriker själen just det. SLUTA LÅTSAS!
För att citera.... och det här är så jäkla bra:
"Kärlek kan inte leva i förvirring... Lugn, ro och harmoni kommer inte att växa där din själ kvävs."
DET!
Och här kommer en från mig:
Dina ärr är inte svagheter. De är bevis.
Nu är det höst.
/Emmely.
Lägg till kommentar
Kommentarer