Kvantsprång utan hets.

Igår läste jag igenom de få inlägg jag gjorde här 2025.

Hade ambitionen att starta en sida och blogg fylld med flitig aktivitet.

Det var inte tid för det då. Det vet jag nu.

Kanske är det tid nu eller så behöver jag ngn månad till innan det blommar för mig men syftet denna paus fyllt är tydligt.

Så.... innan jag hamnar i en rutin där en struktur för bloggen blir mer tydlig så kommer jag att använda den som en ventil.

Säkert någon som känner igen sig och kanske någon som finner tröst i att inte vara ensam om att.... ja vad det nu är.

I tidigare inlägg talade jag om löken och alla lager med skit emellan som jag höll på att rensa, isf mentalt.

Jag har både skrivit och talat om olika former av utrensande och belyst frågor som "Hur vill DU ha det... egentligen?" osv osv....

Jag har funderat över och skrivit om vikten av att sätta gränser det det och dem som inte går lika lång väg som du själv för att vårda relationer av olika slag.  

OCH jag har om och om igen försökt att strypa det där dåliga samvetet jag får varje gång jag sätter ner foten och respekterar mig själv istället för att pleasa ngn annan.

Inte en tanke på att det var ormens år.

Jag borde ha förstått... och när jag sent i höstas började undersöka vad som egentligen var på gång så fann jag svaret ganska snabbt.

"Du ömsar, Emmely." 

Då föll löken och allt annat svammel på plats.

Hela året hade min själ varit i uppror. 
Reflektionerna över de tre senaste åren avlöste varandra och varje gång jag blev så trött så att jag nästan kollapsade så förstod jag också direkt varför.

"Sluta försöka, Emmely."

Jag jobbade mot mig själv.

Hemma var jag osynlig och att försöka göra sig synlig samtidigt som man gräver i sitt egna hjärta för att finna kärlekskänslorna man tappat bit efter bit... är en ganska omöjlig uppgift att ge sig själv

Men jag är envis. Jag ville landa oss tillsammans i något bra och jag var så glad över att det inte var långt kvar.

Men till slut blev det svårare och svårare att gräva upp positiva känslor. Man kan ta en viss portion besvikelser.

Jag var redan lämnad dessutom. Eller ja, det kändes så redan för 3 år sedan.

Nya upplevelser triggade gamla känslor.

Plötsligt fann jag mig ensam i en tvåsamhet, igen.

Panikångest, sömnlöshet, smärtor i kroppen... återupptog dåliga vanor och tappade helt mig själv.

Jag blev jättesvag bara sådär pladask.

Stressad och trött hela tiden tuffade jag ändå på i ren rädsla över att förlora allt om jag inte presterade.

Vad jag nu menade med "allt" förstår jag inte nu🤣

Nåväl... Jag är stolt över mig själv.

Utan filter, transparent helt utan krusiduller så gav jag mer än vad någon annan gjort efter allt som hände när vi flyttat ihop.

Och jag har lärt mig så mycket om mig själv och om hur mycket värme jag har att dela med mig av..... Och nu också ge till mig själv.

Jag skulle hit. Jag ska vara här ett tag. 
Jag har bara lagt krutet på fel anledning. 

2025 var alltså ormens år på alla sätt möjliga för mig.

Jag har skalat, rensat, avhandlat och blockat, sagt nej till rätt saker och ja till rätt saker.

Bäddat för det som kommer, reflekterat och manifisterat.

Gråtit massor. Sörjt det ena efter det andra i takt med att det lämnat.

Och jag har vilat.

När man sätter saker i sitt rätta perspektiv så händer det ibland att andras beteenden el situationer förlöjligar sig själva och det var nog där jag tappade intresset helt.

Jag tappade intresset helt på alla onödiga dumheter jag fann mig själv ha runt mig.

Det blev att jag valde att skratta istället för att gråta och det var där allt trams tappade intresse för mig.

Sen höst och det som varar av vintern har gått otroligt snabbt och som vanligt så händer flera saker samtidigt. 
Sällan ska man få ta något med ro.

Själva seperationen från mitt ex är en väldigt liten del i det stora hela. 
Det enda som hände för mig där var att jag slutade försöka hitta tillbaka. Ingen stor grej.

Vi hade varken barn eller framtidsplaner tillsammans så där känner jag ingen sorg. Jag var arg och besviken på flera saker, med all rätt. Men när man gör det jobbet jag gör nu så agerar man inte på sådana känslor rent spontant. Onödigt.

Bättre är att klippa alla trådar där och omkring.

Jo... För de som inte vill dig och dina väl.... De ska heller inte ha tillgång🙏🏻 

Enkel matematik.

Så nu är jag här... inför detta kvantsprång.

Hittade hem i mig själv🙏🏻

Bestämde mig för att ge upp det som inte var bra❤️

Gjorde plats för bra saker✨

Flyttade dit jag ville🧚🏻

Satte mina gränser tydligt✌🏻

Lärde mig andas på nytt, trotsade ångest och rensade enkelt ut dåliga vanor⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Jag är STOLT över mig.

Hästens år börjar 17 feb. Dags att forma målen tydligt innan jag hoppar upp på den ryggen.

Men när jag gör det..... så ska jag ställa mig upp i stigbyglarna och känna vinden i håret❤️

För här sitter jag nu.... i min oas.... utan att känna mig ensam... mitt i livet... och tänker att nu... Nu ska jag göra det som var tänkt från början☀️ 

Kärlek❤️

/Emmely