Vi hör ihop

Jag skulle vilja prata om något viktigt men kan inte komma på hur jag vill börja eftersom det som vanligt snurrar tusen idéer i mitt huvud samtidigt.

Troligtvis så har jag inte tänkt färdigt men jag känner så mycket för detta just nu och jag måste skriva ner OCH föehoppningsvis så fler frön.

Vem lurar jag nu? jag tänker ju sällan färdigt innan ngt nytt kommer upp🤣

Ja, jag är vattuman, kvinna OCH intelligent.
Jobbig kombo... speciellt när man ska översätta tankar till ord för andra att förstå.

Slutar med att jag bara svamlar då jag möts av tomma blickar, suckar och obekväma vridningar.

Folk vill inte lyssn. De vill bara prata.... eller slänga med fina ord som är fullständigt meningslösa.

Därför håller jag min krets liten och DE vill både lyssna och förstår redan. Ni vet när man kan avsluta varandras meningar men man gör det inte för man vill låta den andra berätta❤️

Många misstar sig helt när det gäller mig då mitt ofta skämtsamma sätt och prat utan filter.... och blir obekväma när jag är dämpad och allvarlig.

Bara för att jag har nära till skratt och gillar att bjuda på mig själv så ska väl det inte betyda att jag är utan substans inför de mer allvarsamma frågorna och tillhörande situation.

Allt har sin plats och sin tid även om vi inte alltid är överens om var vad bör ta plats.

Vi är ju som sagt olika och tyvärr så ägnar allt för få människor sina möten till att försöka förstå. 
Alla vill bli förstådda men få är av övertygelsen om att någon annan kan bidra med något.

Inte konstigt att mänskligheten är trött. Avtrubbad, ytlig och trött.

Smutsig. 

Detta Never ending lemmeltåg som blir svårare och svårare att inte ansluta sig till.

"Emmely..... Du måste sluta rebella dig nu. I din ålder bla bla bla.... med ditt jobb bla bla bla.... Du är mamma bla bla bla."

På riktigt? 
Ska jag spendera resten av mitt liv med att låtsas vara någon jag inte är?

Räcker det inte att världen lärt mig att inte lita på, strypt modet att älska ovillkorligt och tvingat mig spela rollen som känslomässigt avtrubbad.... för att överleva alla "utmaningar?"

Jotack.

Rebella på, vänner. Ni som vill och kan.

Vi har ju redan börjat prata ljus och kärlek lite varstans. Mycket personlig utveckling och vända andra kinden till - mentalitet. Att skydda sig genom att få sin egen väg, inte svara... än mindre bemöta... gå vidare och låta det vara.

Vi ska låta allt som inte rimmar med vår energi vara. Gå.

Med kärlek.

För vi inte det så kommer inte universum att göra något för oss för där vi ger uttryck för hat, ilska.hämnd, missunnsamhet och bittra tankar.. där ger vi inte plats åt ngt bra.

Jag har själv skrivit och sagt liknande saker och verkligen trott på det men när livet slår en i ansiktet gång på gång på gång så är resultatet inte ett välreglerat nervsystem. 

Så när man "smäller av" på vad det nu än är så känns det som ett misslyckande även om det är resultatet av att man tänjt på sin tolerantcirkel till den punkt där självrespekten blivit lidande.

När andra missbrukar dig och ditt ljus så får du lov att smälla av.

Du måste smälla av och jag tycker att du ska smälla av.

Sätt gränserna för vad som är ok för dig. Var tydlig med dem och smäll av när de trampas på.

SÅ länge vi som är fritänkare, "alternativa", rebeller, filosofer, högkänsliga och energikännande, frihetssökande, emotionellt intelligenta, fredshungriga osv osv..... ska väl inte vända andra kinden till eller gå eller svara med kärlek heller!!!!!!???!!!??

Då blir det fritt spelrum för maktmissbruk, girighet, storhetsvansinne och andra elakheter i världen.

Har vi inte nog med det där?

"Gå i frid". Ja det kan man göra när det man går ifrån är obetydligt och utan påverkan på vår värld kanske. Men i det stora? Nej.

Smäll av!

Vi hör alla ihop. Människor, djur, natur och allt som inte alla kan se.

Inte?

Kolla trädkronorna.... nervsystemet, Bladens ådring och din handflata våra blodkärl och trädens rötter osv osv osv..... 

Lungorna och träd, flodsystem och blodomloppet m.m m.m

Naruren smäller av frekvent dessutom. Varför inte du? Varför inte jag?

Naturen är arg.

Jag är också arg! Jag erkänner det nu.

Arg och ledsen. Stundtals förtvivlad.

Men jag är också full av kärlek, glädje och har ofta nära till skratt.

Man kan vara och känna allt det där. Det går jättebra.

Man behöver inte starta krig.

Man kan skriva låtarna, måla tavlorna och ta fotona. Man kan sätta upp pjäserna och dansföreställningarna och på så sätt uttrycka allt det där man vill smälla av om.

Publicera texterna och hålla talen.

Vänd inte andra kinden till eller gå i tysthet med frid i sinnet.

Ta bestämda kliv med SANNING och sjung uuuuut!

Tänk på barnen! Inte dem vi ser runt omkring oss utan dem vi bär inom oss.

Tänk om presidenter, stadsministrar och andra makthavare....  valda av folket eller diktatorer.... satte sig ner och samtalade med sig själva som barn.

Hade de kunnat se hur de förstört det barnet? Hur de krossat alla drömmar, misshandlat och dödat all kreativitet och godhet... renhet?

Hade de kunnat se sig själva som barn i ögonen?

Ja.... ta en stund med ett foto av dig själv som barn. Där är mycket du måste förlåta dig själv för innan du kan tänka på att "gå" någonstans... framåt.

Sitt med det. Sitt ordentligt med det.

Du kan vara många saker. Men var ärlig❤️

Och låt det smälla av om det behövs.

Tänk er en värld där alla är rädda om sitt inre barn🙏🏻