Ett kippande efter andan i en sista tanke om varför
om varför detta livet blev så kort
En fundering om det kanske känts längre
om vi inte plockat alla blommor
låtit dem växa i jorden som menat för dem.
Nej detta är ingen personlig stund
utan mer en möjlig framtida dödsbädd
För än så länge har vi den möjligheten
att förändra och förlänga den känslan som annars
kommer att avsluta oss i ett missnöje.
Att leva i sin närmaste fars utan mål som berör
Med skygglappar på och skeva viktigheter
Ja skeva verkligheter på lokal nivå
utan en egentlig närvaro manifesterad här
Endast en typ av varo som andas.
Men bara knappt och utan ett syfte
Nej detta är inte ett andetag av kraft
Inga lungor som känner variablerna i luften
som morgonens magi när den öppnar hela bröstet
då du lyfter hakan mot skyn och drar in det nya.
Så lämmlar den store på motorvägen av norm
ibland fula kostymer och pengakåta grin
Obetydliga stunder av påhittad lycka kallad helg
En fiktiv glädje inlindad i berusningsdrycker för att fly
Fly allt som den själv skapat i omedvetenheten.
Utan att andas och för blind för att se
ens varelserna vi skapat när vi kände lust för det
Scrollar i overklighetens påtvingade ruta
Som den där drinken för mycket fast varje dag
svarar du på tilltal utan att se upp.
Det som är verkligt tar vi för givet
Varje dag är ett misslyckande i att leva
Vi swipar bort de jobbiga frågorna i skratt om inget
och lär dem vi vill uppleva att göra samma sak
Omedvetet medvetet i en småaktig men bekväm stol.
Är det med ovillighet i en oviktighet vi lever?
För att senare ångra det innan vi blundar för gott?
Är det en omöjlig uppgift att ställa sig frågan
om dumheter spelar roll när den du inte tittar upp på
.... inte längre finns?
Det är ingen ovanlighet att säga "jag har inte tid"
och jag måste hålla med om att nej det har vi inte.
Vi har inte tid med påhittade måsten och problem
eller kraft till spring mellan deadlines utan en fråga
.... om vad det egentligen har för betydelse.
Syfte och mening är det som behöver tanka oss
Närvaro och samvaro är det som förenar oss
Lyckan kan bara finnas inom oss i den som andas
och kärleken kan bara delas ovillkorligt.
i verkligheten är allt självklart.
Kanske ligger vi där en dag... och ser det klart
hur känslorna man känt är det enda äkta som hänt
Hur det vi trodde var verkligt är påhitt av oss
obetydligt och begränsande i livslångt slöseri
har du verkat endast som en del i maskinen.
En maskin konstruerad av galningar
sammansatt av maktbegär, storhetsvansinne,
kontrollbehov och hat.
med kopplingar som rädslor, beroende, begär
och packad i ett otal distraktioner.
En gåva hade varit att få andas sanning
Gå igenom livet på snåriga skogsstigar
och känna allting utan bedövning
Se alla i ögonen och omhulda dem som betyder
uppmärksamma och bli uppmärksammad
Ja jag vill fira viktigheten av verkligheten
inte tyna bort i ett påhittat styrdokument
leva i varje andetag och älska utan gräns
Aldrig mer ryckas med i ingentinget
men alltid ge människan en chans.
/Emmely.
Lägg till kommentar
Kommentarer